Dagens.

"Vänta inte på att det ska dyka upp ett ljus i slutet av tunneln.
Kliv fram och tänd det jäkla ljuset själv."

- Sara Henderson


Vackra, sorgsna ord!

STUM SITTER GUDEN
Var fladdrar Hugin och Mumin nu
när Fenrisulven ger skall i natten?
Är Oden mäktig en intervju
där stum han sitter vid Mimers vatten?

All vetskap är så förtivlat tunn,
det gäller även för asar höga.
Och år och offer förhjälper föga.
Stum sitter guden vid Mimers brunn
och stirrar stelt på sitt dränkta öga.



Men går jag över ängarna
Men går jag ängarna, där himmlen är vid,
då sägen mej - ty händerna är tomma,
då sägen mig, I skördeskor i skördeandens tid:
vem ger mej sitt hjärta som en blomma

Vem ger mej sitt hjärta som en glädje
och en tröst,
som en doft som ville leka mej om kinden,
att jag på mina stigar mot förgängelse och höst
inte räds för den yttersta grinden




Spörjer du, broder om dem som dö,
de vilkas hyddor falla.
Runt omkring livets brännheta ä
svalkande vågor svalla

Utanför fångens förpestade rum
klarögda stjärnor glöda.
-Ser jag dem färdas i glitterskum
alla de stillsamma döda....

Frågar du sedan vart resan bär
Svarar jag så dina frågor:
där varest aldrig en fråga är
domna de dansande vågor.

DE DÖDA SOVA
De döda sova under sommargräsen.
Må döden sova.- Och må livet vaka.

Hör, syrsan nöjs med sina korta timmar
-Vad mente människan då för stort och mera
att pråligt pränt från hennes gravar glimmar
i rop till vindarna att utradera?

En sommar blommar. Och en humla sjunger.
Må döden sova - under torv och glitter,
och livet vaka - ej i hets och hunger
men som det vakar i ett fågelkvitter.


Drömmare, dåre
Drömmare, dåre - din vaggas fe
vad gav hon i morgongåva?
Allt  vad som bränner i brott och ve,
allt vad du känner av spott och spe,
allt vad som drömmarna lova.
allt vad som gäckar i stjärnors glans,
allt vad som alrig i världen fanns
binder du dej till en sorgekrans...
-när klockorna klämta, de dova
då går du bort med din rikedom
och lägger dej att sova.

Jag möte
Jag mötte en syster i natten,
hennes ögon blänkte som gråt.
Genom smutsen, skränet och skratten
mot gryningen följdes vi åt.

Det var väl en dröm allenast,
en dikt som strök mej förbi -
Jag glömde den nästan genast,
minns bara dess melodi.


Nu om du orkat läsa allt, kanske du vet vem som skrev dessa ord.
Alla ord är skrivna av en och samma person.
Vem skrev dessa sorgsna ord?


Överlevnad


Vad vi än gör kommer naturen att besegra oss!
Livet kommer att fortsätta när vi inte finns.

Raggarbilar


Det är roligare att fixa bilder än att måla hallen. Men nu kommer ångesten så good bye. Hallen väntar













RSS 2.0