magneta

Peter Birro är ett geni. Iallafall vad det gäller denna superserie.
Jag var 10 år när serien utspelar sig 1965. Jag kommer ihåg att vi jag och mina kompisar, hade ett Indianläger alldeles vid foten av Älvsborgsbron. Där var skog och vi hade väldigt roligt. Vi var som sagt 10 år och var kanske för stora att leka denna rolllek. Men idag gör vuxna likadant. Bygger vikinga byar och bor där. Det är ungefär samma. Vi bildade familjer så det var ett slags "svärmeri"
Vid brons invigning var man såklart där med sina cyklar och käkade vattning varmkorv som det bjöds på. Det var prat om någon restaurang i ett av tornen. Jag har aldrig sett någon. :-)
Min pappa arbetatde på Eriksbergsvarvet. Det där med olyckor var vanligt. En gång när jag gick i högstadiet på Bräckeskolan hörde vi en djävla smäll. Det var syrgas från en svets som hade läckt i tanken. Hela skiten small av.
Vi fick gå hem. 90% av våra fäder arbetade på varven. Ambulanser och brandkåren körde i skyttetrafik.
Min pappa var inte med bland det utsmetade männen. De fick skrapa bort folk från båtens insida och lejdare.
Överhuvudtaget har Birro lyckats att få med de olika stämningarna som fanns i Göteborg. Det politiska klimatet och rockens betydelse. Det kan man tacka Styvbjörn för. Han som var Cue club´s pappa.
Han blev tyvärr senare skjuten och dog. Mannen, en som gjorde lumpen och som han nekat komma in. Detta var när Cue club´s adress var på Kungstorget och även jag frekventerade denna club.
Ibland lyckas militären med sin uppgift. Jag menar med att döda. I krig blir man hjälte och på gatan mördare.
Göteborg kallades för lilla Liverpool i rockkretsar. StyvBjörn C, hade ett öga för att se vilka som var på G.
Det var många band som var på Cue Club och strax efter blev jättestora namn.
Även svenska band hade sitt genombrott här.