magneta

Idag var jag på begraving. Det var ingen nära vän utan en av mina grannar. Anledningen att jag ville var där var att hon alltid var så vänlig och öppen. Det var många i kyrkan. Luften var full av sorg men trösterik. Det är en speciell atmosfär i en kyrka på begravningar. MAn får lov att vara ledsen och känna sin sorg. Det behöver inte alltid vara bara för den som begravs utan även för de som man själv en gång har begravit. Min son, min far, min vän, farmor, farfar, mormor, morfar
Hon blev 60 år och 6 dagar.
I tio år fick hon medecin för en sjukdom hon inte hade.
När de väl kom på att det var hjärtat, hade alla de andra organen fått jobba så mycket att det inte fanns något annat att göra. Det är farligt att vara kvinna och sjuk. Alla sjukdomar utgår från mannens sympton och har man andra sympton är man antingen en gnällig kärring eller också får man behandling för fel sjukdom.
Det är sorgligt. Tänk de som är kvar. Vilken tilltro till svensk sjukvård de har, med all rätt.
Hoppas att det blir anmällt. Inte för att det hjälper just min granne men för oss andra kvinnor och våra döttrar och hennes dotter.

En dröm om frid är världen.
Du vilar i den snart.
Av stjärnor huvudgärden
belyses silverklart.
-Plogar blir svärden,
som huggit bart!

Månskensomspunna, drömska
står skogens törnesnår,
försåt och hätska spår.
-Giv släktet glömska
av alla sår.

Charybdis eller Scylla,
till intet blir ert hot!
Blå rymd vårt bröst skall fylla,
sval jord skall ge oss bot.
-Djup är du, mylla
vid livets rot!

"Nocturne" av Johannes Edfelt